
![[@title]](https://res.cloudinary.com/redhatholdings/image/fetch/w_900,h_519,c_fill,q_auto,f_auto/https://www.xn--splive-jua.se/uploads/agent_blog_dev/hunter-moon-i-vduren-eldens-och-modets-mne.jpg)
Imorgon den sjunde oktober reser sig Hunter Moon, oktobers fullmåne och med den en energi som rusar som eld genom både kropp och själ. Den står i väduren, mitt eget tecken och jag känner den redan nu, hur den väcker något ur djupet. En gammal kraft som säger: ”Stå upp, ta plats, andas din egen styrka.”
I min mormors samiska by var Hunter Moon alltid en helig tid. Hon brukade säga att det var nu man jagar med hjärtat, inte med pil och båge. Hon gick ut i skogen kvällen innan fullmånen, tände en eld av torr björk och rökelse av enris och viskade till lågorna allt hon var färdig med. Sedan kastade hon en näve salt i elden för att rena både sig själv och marken hon stod på.
Jag gör likadant än i dag, fast på mitt sätt. Jag använder min trumma, sätter mig i stillhet och lyssnar. Jag skriver ner vad jag vill släppa, rädslor, tvivel, gamla energier som inte längre bär mig. Sedan tackar jag dem. Hunter Moon handlar inte om att fly, utan om att avsluta med vördnad, så att det nya kan födas ur elden.
För väduren är en skapare, den tvekar inte, den väntar inte, den säger: ”Det är dags.” Denna fullmåne vill att du vågar, att du kliver fram ur skuggorna, tar ditt första steg mot något nytt, även om du inte vet vart vägen leder.
Så kan du förbereda dig inför Hunter Moon:
Och när du känner den där pulsen i bröstet, den som säger nu, då vet du att du hör Vädurens eld tala genom universum. Den viskar, precis som mormor brukade göra: “Jaga inte det som flyr dig. Jaga det som väcker din själ.”
Hunter Moon är din chans att börja om, att återta din kraft och att säga ja, till livet igen.
























