Häxor i släkten är inte alltid lätt…

I denna så kallade stormmånens, eller kråkmånens månad Mars, tänker jag ofta på min mors moster Olga. En häxa och sierska av “värsta” sort – “en stormande kråka”. Inte så att hon spådde fel, utan att hon andligt tog så stor plats , nästan som om hon bredde ut sina vingar, över oss barn speciellt. Inte nog med det, utan hon ville alltid att alla skulle följa hennes råd/dvs vad hennes spådom sagt. Likt en trollpacka, som ville tvinga på oss sin trolldom, hehe.

Nu skrattar jag, men som barn var det lite läskigt. Tänker faktiskt på henne varje gång jag ser en korp, hennes favoritfågel. Känner alltid någon sorts magisk energi varje gång korpar flyger förbi. I ärlighetens namn måste jag medge, att hon också lärde mig en del kloka saker, när jag blev lite äldre och själv började använda min mediala gåva. “Tänk på, att din spådom inte behöver slå in, det du ser är resultatet om personen du spår fortsätter på sin inslagna väg”.

Det är också en av grunderna till, att jag tycker spådom är så positivt. Om spådomen inte utfaller som den man spår  ville, har personen alltid möjlighet att ändra sitt vägval i livet. Att det blir en aha-upplevelse, att man nog ska göra på ett annat sätt för att drömmarna ska slå in. Jag tror på budskapet från runor eller kort, kanske i förbindelse med spåkula eller pendel, beroende på fråga. Likaså på möjligheten att använda magi i form av manifestationer, med ljusmagi, örter och rökelse, för att stärka sin övertygelse och tankens kraft.

Med ljusmagi och kärlek!